Holken 2003 - Notiser

 

Argentinahälsning 2 (30/12): Lars Petersson och Stefan Andersson firar jul och nyår med tango och biff och många nya arter i Pampas land:

Hej pa er!
Nu ar vi nere i EL Calafate i sodra Patagonien. Stan i sig ar inte stor, men 
hit vallfardar skadare och turister for att betitta det fina sortimentet av 
fagelarter respektive en av varldens storsta glasiaromraden efter Antarctis 
och Gronland.
Under de senaste 2 dagarna har vi fatt se den tunga och vackra doppingen 
Hooded Grebe, vilken upptacktes forst 1974 och som vanligtvis kraver 
tamligen strapatsrika resor for att fa in pa listan. En annan fagel som var 
efterlangtat av oss alla var Magellanspetten, spektakulart spillkrakestor 
men inte sa svar att hitta trots allt. I gar hade vi flyt nar Morgan 
plotsligt borjade gorma "PARE PARE" i jeepen. Han hade skymtat en 
ugglefamilj genom bilfostret, och snart kunde vi alla se och fotografera 
Magellanuvar pa nastan klappavstand.
Nu ar det sen kvall, och magen kanns som vanligt vid den har tiden 
sprangfardig av god mat och gott vin. I kvall blev det forell med vitloksas 
med bryllepudding till efterratt. Lutfisk och prinskorv saknas helt pa 
menyerna, men man far trosta sig med att semmelsasangen drar igang lagom 
till hemkomsten!
I morgon flyger vi till Ushuaia, varldens sydligaste stad.

Onskar er alla ett gott nytt ar.

Halsningar/
Lars

 

Skådartips i november (31/10): Kortare dagar och kyla väntar framöver. Innan du skickar kikaren på service så varför inte prova något av detta:
  • Paddla över till Färjans ö, vandra längs sjökanten och hitta en dvärgbeckasin.
  • Åk till Källunda bokskog och leta upp en nötkråka.
  • Vandra längs Kävsjöns stränder och hoppas på en berglärka bland snösparvarna.
  • Besök Skärsjöbergen och överraska en järpe i naturreservatet.
  • Gå längs Osuddens vassar och håll utkik efter "ptjingande" skäggmesar.
  • Ta en tur på Stomsjö och granska siskflockarna efter snösiska.
  • Sitt i åtelgömslet och skåda kungsörn.
  • Leta strömstarar vid Sölaryd.
  • Spana från Hindsens stränder efter fiskande storskrakflockar.
  • Smyg längs vallen vid Södergårdsviken med kungsfiskare som bonus.

Behövs vägbeskrivning hittar du det på sidan "Lokalguide". I övrigt finns den mesta informationen under länken Lokaler. 

 

Smalnäbbad simsnäppa vid Kävsjön (3/11): Citronärlan på Svänömaden drog en del besökande skådare från längre håll. Den 5/7 letade Jens Ekdahl från Grimsås efter den. Ärlan var då borta sedan en vecka tillbaka men belöningen kom istället i form av två smalnäbbade simsnäppor. Jens berättar:
"Obsen vid Kävsjön gjorde jag och min hustru Thina från det nya fågeltornet på Svänö-sidan. Vi var där för att leta efter citronärlan, men den blev det inget med. Däremot simsnäpporna , en adult ängshökhanne och en gransångare vid Svänö-torpet - så det var en riktigt lyckad utflykt trots den missade ärlan.
Simsnäpporna kom kl. 10.30 sträckande lågt över sjön (från norr) och landade strax utanför tornet, i de översilade våtmarkerna där även rödbenor och grönbenor höll till. Där rastade de oroligt, flög omkring lite från vattenpöl till vattenpöl, gömde sig i någon tuva en stund och vid 11.00 tog de höjd och sågs försvinna söderut.
Båda simsnäpporna var utfärgade honor. Vi såg dräkterna och beteendet bra i tubkikare, och hörde även det typiska "kit"-lätet från de flygande fåglarna."

Sedan tidigare finns det sex fynd hos oss; alla i Kävsjön. Tillsammans med en rapporterad lappsparv den 19/9, även den från Svänötornet, så är årslistan nu uppe i 213 arter.
Det är bara att konstatera att Svänötornet har fått en flygande (!) start i år! Arter som stäpphök, aftonfalk, skärfläcka, tuvsnäppa, smalnäbbad simsnäppa och citronärla visar vilken potential området har.

 

Större piplärka vid Osudden (14/10): Gårdagens misstänkta större piplärka bekräftades idag med bättre obsar på sittande fågel. Då kunde även åldern bestämmas till en ungfågel (vita bräm på vingtäckarna). Fågeln trivs uppenbarligen bäst i området vid stranden dit den återvände flera gånger efter utflykter. Denna individ är det fjärde fyndet av arten i rapportområdet. Tidigare har vi 1 ex vid Slättö 5-10/10 1988, 1 ex sträckande vid Osudden 2/11 1997 samt 1 ex sträckande vid Kävsjön 6/10 2001. Samtliga är höstfynd vilket överensstämmer med uppträdandet i landet.

Större piplärka i Sverige

 

Tranor på sträck (12/10): Lördagens sträck vid Kävsjön är dagsrekord för rapportområdet. Den tidigare rekorddagen är från den 14/10 1993 då 2340 ex räknades vid Osudden. I landet i övrigt räknades i helgen som mest 1907 sträckande tranor vid Vomb i Skåne.

 

Pilgrimsfalk i siffror (10/10): Sju pilgrimmar har setts hittills i år i rapportområdet. Det är en tangering av 1993 års resultat. Sedan 1987 har totalt 48 individer setts i vårt område varav den absoluta majoriteten, 29 stycken, vid Kävsjön. Som jämförelse har Osudden haft besök nio gånger och Södergårdsviken tre gånger. De fyra senaste åren står för övrigt för cirka 40% av alla våra fynd, vilket ligger väl i linje med landet som helhet. För tio år sedan rapporterades endast cirka 350 ex medan det under de senaste åren har setts cirka 950 ex i landet. 2001 hade för övrigt Projekt Pilgrimsfalk sitt bästa år hittills med 46 häckande par. Antalet observationer i år tyder på att pilgrimsfalkens framgång fortsätter!

 

Första fyndet av tuvsnäppa (4/10): VäFk:s 263:e art blev tuvsnäppa. Den här ungfågeln vid Kävsjön rastade tillsammans med ett sjuttiotal kärrsnäppor och kunde ses fint från Svänötornet. Tuvsnäppans närmaste häckningsområde finns i Sibirien men den förekommer också i Nordamerika. 
Tuvsnäppa räknas som tillfällig i landet där Skåne, Halland och Öland har dryga trettiotalet fynd vardera. Men i Småland är den en raritet och i Jönköpings län finns endast två fynd tidigare. Båda är från Erstadkärret, Visingsö 26.6.1997 samt 22-23/9 2002. På närmare håll rastade en tuvsnäppa 12-13/5 1989 i Huliesjön utanför Ljungby. Artens engelska namn, Pectoral Sandpiper (Bröstsnäppa), syftar förstås på det karakteristiskt finmarkerade bröstet med den skarpa gränsen mot vit buk.

Tuvsnäppa i Sverige

 

Circus Kävsjön (5/9): Liksom de senaste åren bjuder Kävsjön och Gungflyet upp till Circus i höst. Blå- och brunhök har länge varit trogna och de senaste tre åren har även ängshök varit regelbunden. I år är även en juvenil stäpphök på plats vilket verkligen testar oss skådare. Komplexet blå-, ängs- och stäpphök är inte enkla att separera. God hjälp finns dock att få hos Svensson (Fågelguiden) och Jonsson (Fåglar i Europa). De som har Roadrunner hittar utmärkta artiklar i nr 2 och 3/03. Saknar du dessa så testa den här sidan: http://www.zestforbirds.co.za/ringtail.html

Den enda godkända stäpphöksobsen vi har är från den 25-26/8 -93 då en adult hanne sågs i Kävsjön. Utöver denna finns en handfull obestämda "stängshökar" från -90 till -01.

Stäpphök i Sverige

 

 

 

Smådoppingfakta (30/8): Tre gamla smådoppingar har setts samtidigt i Stomsjödammen tillsammans med 13 juvenila. De juvenila är i två olika åldersklasser och vi har troligtvis haft två par som har lagt två kullar var. Smådoppingens häckningsdata ser ut så här:

Ruvning: 20-21 dagar. Påbörjas efter 1:a eller 2:a ägget. Båda könen ruvar.
Kullstorlek 4-6 (2-7 men 10 är rekordet). I genomsnitt kläcks 4,6 ägg och 1,8 ungar/kull blir flygga.
Antal kullar: 2 (tillfälligt 3 i varmare klimat). 2:a kullen läggs när 1:a kullens ungar är 15 dagar eller äldre.
Kläckning osynkroniserat.
Ungar självständiga efter 30-40 dagar.
Flygga efter 44-48 dagar.
Monogam
(från BWP)

Med utgångspunkt från dessa siffror kan första kullens äggläggning beräknas. Den 9/8 sågs de veckogamla andrakullsungarna. Med ruvningstiden 20-21 dagar bör de äggen ha lagts i mitten av juli. Då ska första kullen ha varit c:a 15 dagar vilket innebär att de kläcktes i slutet av juni. Och mycket riktigt så sågs den första ungen den 30/6. Dessa ägg bör då vara lagda i första juniveckan. Årets första smådoppingobs i dammen är från den 1/5 och det tog  därmed en månad för doppingarna att "komma till skott". Förra året konstaterades häckning den 19/5 (ruvande fågel) men i år bromsade förmodligen det kyliga vädret i maj. Smådoppingen vill ha en tät vegetation och den utvecklades långsammare till följd av kylan. För övrigt hade vi vårfynd av en smådopping i Södergårdsviken för andra året i följd och kanske är den lokalen bokad nästa år.

 

Klykstjärtad kärrhök (20/8): En ruggande subadult brunhökshanne har setts i Osuddenområdet ett tag. Fågeln har tappat de 3-4 mittersta paren stjärtfjädrar, vilket ger den ett gladlikt utseende.
Enligt Forsmans "Rovfågelsguiden" börjar brunhökshannar ruggningen i senare delen av juni medan honorna är några veckor tidigare. Efter det att ruggningen av handpennor påbörjats sätter stjärtruggningen igång och först därefter börjar armpennorna ruggas. Ruggningen är som regel klar i oktober. 
Foto: Lars Petersson

 

Havredags (16/8): Som vanligt vid den här tiden på året är det hög tid att leta efter ortolansparv och blåhake. I september finns dessutom chansen på en lappsparv eller rödstrupig piplärka. Havrefält med bra sittplatser (för fåglarna) som t.ex. trådar är ett hett tips. Vid Osudden finns bra fält strax S om 27:an och vid Tånnö längs gamla E4:an norr om samhället. Här hittar du några ljudfiler med den dämpade ortolanen, den mer kraftfulle lappsparven och rödstrupig piplärka.

 

Ängshökar på Store Mosse (28/7): Under försommaren har ett antal ängshökar varit stationära på mossen. Två hannar och två honor (varav en yngre av varje kön) har setts och en förhoppning om häckning väcktes (antagligen den första i Jönköpings län i så fall). Så skedde också då ett par påbörjade en häckning vid Blådöpet. Men boet övergavs och vid kontroll i mittten på juli återfanns ett rötägg i detta. Som många andra arter drabbades ängshökarna av översvämning i boet på grund av den kraftiga nederbörden i början av juli. Men vi får hoppas att intresset finns kvar för en återkomst nästa år.

 

Vadarsträck (26/7): För tillfället är det bra väderläge för att få se sträckande vadare genom t.ex. Vidöstern. Ett lågtryck från väst med måttlig nederbörd får fåglarna att flyga på låg höjd och gör det möjligt att se t.ex. myrspov, kustsnäppa och kustpipare. En plats som har provats med framgång genom åren är Kåckabo badplats vid Hånger. Kör igenom Hånger samhälle och ta vänster efter järnvägsövergången. Följ sedan skyltarna till badplatsen. Något hundratal meter efter själva badplatsen finns ett par ställen med utsikt över sjön. Bästa platsen är vid en blå bänk med utsikt österut mot Tånnö ö och Färjans ö. För att kolla om det sträcker norrut i landet kan det vara idé att titta på hemsidan Sträckande fåglar.

 

En vänsterhänt fågelskådares dagbok (10/7): Vad sysslar en sextionioåring med, när han rusar omkring i ett kärr för att få en skymt av en liten gulrall? Och varför blir han lycklig fast han bara fick se något suddigt brungult som flög undan? Poeten och fågelvännen Leonard Nathan vill försöka förklara glädjen som fågelupplevelser ger och beskriva meningen med skådandet. Utifrån begreppet "epifani" prövar han olika fågelmöten för att beskriva den ultimata upplevelsen. Han funderar över vad det är i skådandet som är så lockande och diskuterar med sin vän Lewis, fågelforskaren, som dock är lite skeptisk mot Nathans ometodiska sökande . 
Nathans hägrande fågel är den gäckande snösparven. Den är bokens återkommande ämne där Nathan hittar beskrivningar av snösparvsmöten i litteraturen. Men kommer han någonsin att själv få se den i sina kaliforniska hemmamarker? 
Sökandet efter meningen med skådandet består av berättelser om skådarträffar med gruppen Torsdagsbarnen, argumentering med Lewis samt nedslag i litteraturen med t.ex. dikter som handlar om fåglar. Boken är klart läsvärd och dessutom lättläst genom uppbyggnaden av korta texter. Hittar Nathan meningen med skådandet? Köp den för 165:- på Naturbokhandeln eller låna på biblioteket för att ta reda på svaret!

 

Aftonfalk vid Kävsjön (29/6): Dagens hona som passerade Kävsjön vid middagstid är det tolfte fyndet i rapportområdet. Senast vi såg aftonfalk var i början av maj -00, även då vid Kävsjön. Mellan den 4:e och den 8:e rapporterades 2 2K-hannar som gladde många med sina flygövningar utanför stora tornet. Det är också Kävsjön som är den pålitligaste lokalen med 7 av de tolv fynden.

Den 29:e juni är för övrigt speciell för Värnamoskådaren! 1997 var Tommy Thorén på hemväg efter skådning i Alandsryd. En ingivelse att plocka blommor på Gröndals byggtipp ledde till att han sprang på en tjockfot! Samma datum året efter cyklade Lasse Davidsson hem till Gallnås på sena kvällen. En omväg via Hovs gård blev lyckad då det satt en flodsångare och sjöng i sänkan mot skogen.

Aftonfalk i Sverige

 

Lomhäckningar (26/6): Storlom vet vi häckar i flera sjöar medan smålom bara är känd från Kupesjön. Förmodligen finns det ytterligare par i framförallt norra Gnosjö kommun. Glöm emellertid inte att rapportera de lompar med ungar som du stöter på. Andra halvvanliga" arter för vilka häckningsrapporter är intressanta är t.ex.

Häger, knöl- och sångsvan, brunand, vigg, sothöna, bivråk, brun kärrhök, fiskgjuse, lärkfalk, storspov, havstrut, mindre hackspett.

 
Fjärde fyndet av citronärla (13/6): På fredagsmorgonen hittades en hanne på Svänömaden vilken även är det första fyndet i nationalparken. Det var kanske inte så överraskande att just maden lockade då här finns en mycket tät population gulärla på liten yta. Det finns därmed ett antal gulärlehonor att göra sig fin för. Samhäckning med gulärla har nämligen konstaterats flera gånger i landet. Med tanke på att första citronärlan i Sverige sågs 1972 så har arten haft en spikrak ökning under de senaste 10-15 åren. Den här är som sagt vår fjärde och de tidigare är en hanne vid Ådalen 28-29/5 -96, en hanne 7/5 -98 vid Osudden och en juv 21-22/9 vid Osudden.

Här finns citronärlan: Från Svänötornet ligger maden åt N (höger). Tyvärr skyms den delvis av en tall och en björk. Men det går att se området där den håller till genom att spana till höger om björken ut mot den nordligaste delen av det buskiga området. Avståndet är drygt 500 m så det krävs givetvis tub!

Citronärla i Sverige

 

En sexa turturduva (28/5): Rapportområdets sjätte turturduva hittades i går på campingparkeringen vid Flaten mellan Uppebo och Flahult. Det är andra året i rad vi har besök av arten och den andra som hittas vid Uppebo (den förra sågs den 31/5 1972). I övrigt finns det tre fynd från Osudden och ett från Kävsjön.

Turturduva i Sverige

 

Medelhavsstenskvättan i Ljungby (21/5): ...upptäcktes i söndags av villaägarna på Dackevägen 28. Den kom till skådares kännedom igår kväll och larmades ut vid 20-tiden. Smålands första medelhavsstenskvätta är förmodligen en 2K-hanne av den östliga rasen. PÅ stenskvättors vis är den förtrolig och visar upp sig fint. (Foto: Lars Petersson)

Medelhavsstenskvätta i Sverige

 

 

Första fyndet av tofslärka (10/5): Vid 11-tiden på förmiddagen var jag på väg in till resebyrån på Flanaden då en lärka på torget fångade min uppmärksamhet. Den lockade flitigt i samband med att den försökte få kontakt med några gråsparvar och hade dessutom en distinkt tofs. De övriga karaktärerna stämde också väl in på en tofslärka, som därmed blev den första i vårt rapporteringsområde. Flanaden är en lite udda plats kan tyckas, men den här fågeln är inte den första att dyka upp på småländska torg. För två år sedan hade ljungbyborna glädjen att få ha en tofslärka på torget i drygt två veckor och 1991 gästade en annan stortorget i Växjö. Annars är tofslärka en ovanlig gäst i Jönköpings län. 2001 sågs en individ vid Ryningen, Hultsfreds kommun, den 29/4 men innan dess har jag inga uppgifter till åtminstone 1987.

Fågeln i Ljungby sågs till och från under tiden 12-28/4. Förhoppningsvis är även den här individen trogen sitt torg en tid framöver. Åtminstone tills vi har fått en bild på den!

KÖ

Tofslärka i Sverige

 

Trastomania (28/4): Den senaste tiden har trastarna stått för det överlägset största skådespelet. Stora flockar (t)rastar "överallt" och även en svår art som ringtrast är möjlig att hitta. Sju fynd har hittills rapporterats vilket är fyndrekord för åtminstone de senaste 15 åren. (Honan på bilden sågs i Tånnö, foto:LP). Vad det gäller individer är tre fynd av 8 ex från 1992 fortfarande rekord, men ett av fynden innehöll sex individer som rastade i samma flock i Maramö. 

Varför rastar det då så mycket trast? Anders Waldenström från Öland (som också har trastomania) för fram på sin teori på Brevduvan:
"Här på Öland har det den senaste veckan setts otroligt mycket trast.
Överallt ses stora flockar av rödvingar, mycket fler än vad jag någonsin har
upplevt på ön. Dessutom finns det björktrastar överallt och det är
anmärkningsvärt så här sent i slutet av april. Dessutom ses nästan artrena
flockar om 20-30 dubbeltrastar.
Detta väcker misstanken att det inte är våra egna svenska trastar utan att
det rör sig om ryska (och finska?) trastar. Sedan lång tid har ett envist
högtryck pumpat ner kalla vindar över östra Europa medan Västeuropa har haft
det varmt och skönt med sydvindar. Det är frestande att tro att de ryska
trastarna i år tagit en mer västlig väg upp genom Europa, hjälpta av dessa
varma sydvindar. Normalt ska de antagligen flytta öster om Östersjön, genom
Baltikum.
Detta är bara en gissning men nu i kväll, i skymningen, har upp till 15-20
stora björktrastflockar på en dryg halvtimme passerat över mitt hus här i
Sandby på östra Öland. Flockarna innehöll var och en mellan 50-200
individer, alla med stadig NNO-kurs."

 

Svart stork vid Norrhorja (25/4): Vid 14-tiden på fredagen passerade Lasse Davidsson Norrhorja. I höjd med de pågående husbyggena gick en svart stork vid vägkanten. Lasse vände och tittade på storken under några minuter innan han började ringa. Under samtalens gång försvann dock Odinsvalan. Den eftersöktes under kvällen i området utan resultat.

I modern tid är det tredje fyndet i området. De två förra sågs den 19/5 -79 och 23-25/5 -00, båda vid Kävsjön.

 

Dags för ringtrast (21/4): Under några veckor framöver är chansen att se ringtrast som allra störst. Den (det rör sig oftast bara om enstaka individer) kan dyka upp i stort sett varsomhelst; jordbruksmark, trädgårdar, parker, kyrkogårdar.  Ofta sällskapar den med andra trastar men sällan i de stora gängen. Den häckar i steniga branter i fjällen och det kanske gör att den gärna söker sig till områden med stenrösen o. dyl. i närheten.

Den gamla hannen är lätt att känna igen medan honan och 2K-hannen är mer diskreta och kan blandas ihop med koltrast. Men ringtrasten har ljusa bräm på vingpennorna som gör att vingsidan avviker även på håll.

Det är givetvis svårt att förutsäga var årets ringtrastar ska dyka upp. Men några platser som kan vara värda att kolla extra är:

1. Markerna längs vägen Nöbbele - Toftanäs
2. Stråkeved; Fortsätt någon km till vänster (efter besök vid nya Svänötornet). Kolla markerna runt byn och även längs vägen mot Anderstorp.
3. Tinas ö; Under några år på 90-talet var fotbollsplanen ett bra ställe. Kanske kan det vara dags igen? Är det aktivitet på planen så testa kyrkogården istället.
Besökare under vintern (2/4): Utfodringen är avslutad för säsongen och en sammanställning över vinterns gästande örnar kan göras. Kungsörn är lättast att sammanställa, mycket beroende på att de dels är lättare att åldersbestämma, dels är framme vid åtelbordet under längre pass. Havsörnarna sitter hellre på marken runt om och i en del fall har de inte kommit fram till bordet. Den igenväxning som råder på mossen drabbar åteln och då tydligen framförallt havsörnarna. Förmodligen störs de av den begränsade sikten runt åteln. Vi har därför föreslagit Länsstyrelsen att en röjning görs av tall och större björk på ca 75 m  runt åteln.

Följande summor är minimital:

Kungsörn:
Juvenila: 5 ex varav en märkt i södra norrland
Subadulta: 4 ex
Adulta: 1 ex

Havsörn
Juvenila: 2 (3) ex varav en märkt
Subadulta: 3 ex varav en märkt
Adulta: 2 (3) ex varav en märkt

Havsörnsringarna blev i två fall ej lästa. Den juvenila avlästes med en grön ring på vänster ben och svart (ev mörkblå) på höger, vilket innebär att den föddes på svenska Ostkusten -02. 17-19 besökare är en klar uppgång från förra vintern och en återgång till siffror under sena nittiotalet.

 

Svenska fågellistan (23/2): Värstingkryssarna i Club 300 är uppe på 420 arter i landet. Vår fågelvärld redovisar en lista över alla fåglar – arter och raser – som spontant visat sig i Sverige t.o.m. 2001, totalt 521 stycken. Räknas raserna bort återstår 470 arter. Listan hittar du på SOF-Net!