Resumé 2003

 

Fågelåret 2003 är slut och kan summeras. Alla har sina fågelmöten under året som man gärna minns och det är därför inte lätt att utse en Årets fågel. Men jag tror att de flesta ändå håller med om att den utmärkelsen ska gå till tofslärkan i Värnamo. Den var till en början inte lätt att hitta. Och när man väl fick se den var den i ett ostädat skick. Men den visade å andra sidan upp sig väldigt fint och det var inte ovanligt med obsar på några meters avstånd. Den var dessutom ett förstafynd för rapporteringsområdet och samtidigt den raritet som stannade längst hos oss. Den drog därför även intresse till sig från längre håll. Ända in i december hörde skådare av sig och undrade om den var kvar.

Nästa kategori är Årets häckning. Även här är det ganska konkurrensfritt. Ängshökarnas historiska försök att häcka på Store mosse står i en klass för sig. Det är Öland som är artens huvudfäste men den häckar med enstaka par på fastlandet. Från Småland har jag emellertid inte hittat någon tidigare dokumentation av häckning. Tyvärr stod inte vädrets makter på fåglarnas sida den här gången. Men förhoppningsvis är intresset väckt.

Olika arter sträckte och rastade i större antal än normalt. Att hitta en klar segrare som Årets sträckfågel är svårare. Pilgrimsfalk är en kandidat som med åtta ex satte nytt individrekord. Det är även trana som satte nytt sträckrekord med 2570 ex i oktober. På våren var ringtrast ovanligt talrik med tolv fynd av 14 individer. Men kategorins vinnare tycker jag ändå är snösparv. I slutet av oktober rastade som mest hela 90 ex vid Kävsjön. Det är en rejäl ökning av det tidigare rekordet på 54 rastande.

En lättare uppgift är att utnämna Årets lokal. Det är väl ingen tvekan om att Svänötornet är en värdig mottagare av det priset. Själv har jag haft förmånen att få inventera området under de senaste fyra åren. Det är därför ingen överraskning för mig att det har hittats så mycket trevligt där under året: Dubbelbeckasin, citronärla, aftonfalk, smalnäbbad simsnäppa och tuvsnäppa är några exempel på arter som har antecknats under året. Och mer lär komma under 2004.

Årslistan för 2003 slutade på 213 arter och det överträffas endast av år 2000 då vi fick ihop 217 arter. Båda åren har likheten att vi har haft tävling i artkryssning och det har bidragit starkt till att skådandet har ökat. Jag anar att det finns deltagare som har satt egna personbästa under något av dessa två år.

För 2004 är bladet än så länge tomt. En titt ut på fågelbordet avslöjar att den första arten på det nya året blir grönfink för min del. Januari är ju den månad som man bör se flest nya årsarter i. Men allt är inte siffror! Fågelskådning som t.ex. åtelbevakning, inventering, häckningskontroller etc. leder oftast inte till några höga årssummor. Men istället kan den ge viktig information för skydd av olika arter. Kommer t.ex. ängshökarna att försöka igen? Ska kungsörnen etablera sig på Dala Mosse? Fortsätter smådoppingens framsteg? Var skrattmåsens återtåg i Kävsjön bara tillfälligt? Redan i februari kan du hjälpa till att räta ut en del av dessa frågetecken vid en inventering av spelflygande örn. Resten av programmet för 2004 spikas senare i januari.

Kent Öhrn