VäFk:s rapportområde med de mest besökta lokalerna
- Kävsjön
Häradsösjön - Osudden
- Södergårds-
viken - Blådöpet
- Östra Vidöstern
- Gorrsundet
Färjans ö - Rusareboäng
- Garen och Hovs gård
- Hörle damm
- Horssjön
- Dammabro
- Stomsjö soptipp
- Hjälmaryds-
viken - Karlsnäs
Kävsjön, med Store Mosse
nationalpark, är den namnkunnigaste lokalen i VäFk:s
rapportområde. Med 227 arter på listan är den jämte Osudden vår artrikaste lokal. Vid
sjön finns tre fågeltorn: Det Stora tornet ligger vid huvudparkeringen
längs väg 151 och har fyra våningar med hiss upp
till första. Cirka 15 minuters promenad från parkeringen i riktning mot
Svänö når man det Lilla tornet. Här är det bäst på våren då man kommer nära änderna. Från Svänö går en
markerad led till Svänötornet som är en utmärkt obsplats, i synnerhet
vad det gäller vadare. I oktober
2003 invigdes Naturum som ligger vid huvudparkeringen. Här kan man följa
Store Mosses historia i en fyllig utställning.
Öppettiderna under vinterhalvåret är söndagar kl. 10-16.
Observera fågelskyddet runt sjön som
gäller från 1/3 till 30/9. (Karta
över Kävsjön)
Kävsjöns stora kvaliteter är som rast- och häckningslokal. Fågellivet har emellertid
under 90-talet delvis försämrats och arter som t ex svarthakedopping, brunand och
sothöna är idag borta som häckfåglar. Den tidigare stora skrattmåskolonin med ca 1500
par övergavs 1998 och därmed försvann även vigg. Fr.o.m. 2005 är
skrattmåsarna dock tillbaka i stor skala och förhopppningsvis kan det
locka tillbaka övriga arter.
Vägbeskrivning: Sjön är belägen vid väg
151 mellan Värnamo och Hillerstorp. Från stora parkeringsplatsen går en mindre grusväg
till Kittlakull, avstånd ca 1 km, där en vandringsled går ut på mossen.
Vid Kävsjön börjar våren när isen går upp och nästan direkt börjar sångsvanar och
gäss att anlända. Antalen fylls sedan på för att kulminera någon gång i mars
beroende på hur tidig våren är. När svanarna och gässen drar bort fylls
sjön istället med tranor och änder. Gräsand och kricka dominerar bland simänderna med bläs-
och skedand som goda tvåor. Snatterand ses tillfälligt och årta/stjärtand är årliga.
Salskrake är regelbunden i mars och april. Tyngre dykänder som sjöorre, svärta och
alfågel rastar tillfälligt i april-maj.
I mitten av april börjar vadarna anlända med arter som enkel- och dvärgbeckasin,
grönbena, rödbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, stor- och småspov samt brushane m.fl.
Brushanarna kan ses spela ute på mossen runt sjön. Från lilla tornet ses
änderna bäst och vattenrall hörs här ibland. Sena kvällar i april/maj spelar
dvärgbeckasin och brukar kunna höras från stora tornet. Även småfläckig sumphöna
kan man få höra här. Den bästa lokalen för spelande dvärgbeckasin är
annars Häradsösjön samt Blådöpet i södra delen av Store Mosse.
Redan innan de sista arterna anlänt har grå- och kanadagässen fått ut sina ungar.
Övriga häckfåglar runt sjön omfattar t ex vigg, skedand, bläsand, lärkfalk, brun
kärrhök och trana. På södra delen av mossen häckar VäFk:s symbol - småspov - med
några par. Det är faktiskt en av ett fåtal häckplatser söder om fjällkedjan. För
att hitta spovarna utgår man ifrån Kittlakull och följer vandringsleden ut över mossen
i ca 20 minuter. En bänk längs leden är ett bra riktmärke.
Under sensommaren rastar arktiska vadare utmed sjöns östra, grunda
stränder. Antalen beror på vattenståndet och en torrperiod under juli
lägger grunden till en spännande vadarsommar med bl a kärr-, små-,
kust- och spovsnäppor. I september är det kärrhökstid vid sjön!
Förutom blå och brun kärrhök har även ängshök setts de senaste
åren. Nu är det också tid för de första stenfalkarna att dyka upp och
emellanåt kan de ses sitta på stränderna!
I norra delen av sjön ligger Svänömaden som betas under sommaren och erbjuder fåglarna
en bra rast- och häckningslokal. Det här är Kävsjöns fågelrikaste
område med täta populationer av t.ex. grönbena och gulärla. De upplever man bäst från Svänötornet, som man når
från Svänö. Följ leden mot Ö:a Rocknen i en knapp km och därefter
är det skyltat ner till tornet. Här har man en strålande utsikt över
sjön med bekväm närhet till maden. Både häckande och rastande vadare
ses bäst från den här sidan. I början av maj finns chans
att få höra spelande dubbelbeckasin i skymningen. I början av oktober, när fågelskyddet är slut,
ger en vandring på maden som regel närkontakt med bl a dvärgbeckasin. Har
vattenståndet sjunkit under sommaren finns dessutom fina stränder där vadare
och, längre fram i november, snösparvar trivs.
Framåt oktober anländer övervintrande kungsörnar och därmed är vintersäsongen
inledd. Kävsjön har en förmåga att frysa väldigt snabbt så vinterns begivenhet
inskränker sig i stort enbart till örnarna och enstaka varfåglar. Mellan mitten av
november till mitten av mars utfordras örnarna på södra delen av mossen, där de kan
ses från ett gömsle.
Bland rariteter som gästat sjön kan nämnas ägretthäger, rostand, stäpphök, tuvsnäppa, dammsnäppa och citronärla.
Häradsösjön
ligger öster om Kävsjön. Detta är en lokal som är mer
svåröverskådlig än Kävsjön och Horssjön, men det är en säker
spelplats för dvärgbeckasin från slutet av april och småfläckig
sumphöna från slutet av maj. Lokalen är attraktiv för rovfåglar och
under vinterhalvåret är det en populär rastplats för kungsörnar och
havsörnar. En ny plattform i södra delen ska förhoppningsvis
förbättra utsikten och därmed sporra till tätare besök framöver.
Raritetslistan vid Häradsösjön inbegriper bl.a. svart stork, större
skrikörn, ängshök, aftonfalk, hökuggla och bändelkorsnäbb
Vägbeskrivning: Häradsö by nås antingen från gamla E4:an mellan
Hörle och Klevshult i O eller från vägen Skillingaryd - Hillerstorp i
V. Följ i det senare fallet skyltningen mot "Stråkeved" och
efter Stråkeved den högra grusvägen. I Häradsö följer man vägen
skyltad mot "Hagen". Parkera vid andra gården (en ödegård)
och följ skogsvägen som går ner bakom den röda ladan. Efter att ha
passerat ett dike är man snart ute på högmossen och ser den gamla
sjövallen. Följ denna mot SV i c:a 1 km. Hela sträckan från P-plats
till plattform är cirka 1,8 km.
Blådöpet avvattnar den södra högmossen och sträcker
sig som en gigantisk tratt från Kalvasjön i norr mot Lövö i söder.
Runt den cirka 400 meter bredaste delen är växtligheten frodig och här
återfinns de flesta fåglarna. Från Kittlakull följer man leden över
mossen mot halvön Lilla Lövö. När leden viker in mot denna går man ut
över mossen mot Timmerö i öster istället. Här kan det vara sankt på
sina ställen så välj väg med omsorg. Som belöning för vandringen kan
spelande dvärgbeckasin, småfläckig sumphöna och småspov
avnjutas. (Karta
över Blådöpet)
Den enklaste vägen att besöka Blådöpet är via Lövö. Några km S om High Chaparral går vägen in
till Lövö. Följ denna och parkera vid stugan. Från stugan följer man leden mot
"Utsikten" (markerad med orangemålade stolpar). Efter c:a 1 km på denna
passerar man Blådöpets sydligaste del och strax efter finns en bänk på en holme.
En kväll här i månadsskiftet april/maj ger spelande enkel- och
dvärgbeckasin samt grönbena. Utifrån myrholmarna hörs orrar ibland och
från skogen kan pärluggla ropa. Blådöpet är dåligt utforskat och
överraskningar i framtiden är att vänta. Ett smakprov gavs sommaren -03
då ett par ängshökar gjorde ett häckningsförsök. Vaktel har även
hörts spela vid flera tillfällen.
Hörle
damm och Horssjön
I Hörle har Lagan varit uppdämd sedan
länge. På 1300-talet omnämns en kvarn och 1659 fick ett järnbruk privilegium på
platsen. För fåglarna är det emellertid själva dammen strax norr om samhället som är
mest intressant. Lagan meandrar sig kraftigt strax innan utflödet i nordöstra delen och
ett flertal små korvsjöar återfinns här. Ett tiotal småöar i samma del bidrar till
att skapa en mosaik av land och vatten vilket ger intryck av ett miniatyrdelta. Utanför
detta ligger en ca 2 ha öppen damm. 1999 renoverades fördämningen varvid dammen
tömdes. En stor andel av öarna försvann i samband med detta och växtligheten behöver
förmodligen några år på sig för att återskapa dessa.
Vägbeskrivning: Från Värnamo norrut längs
gamla E4:an. Dammen ligger strax norr om Hörle. (Karta
över Hörle damm)
Bäst överblick får man från gamla E4:ans rastplats där större delen av de öppna
ytorna nås. Däremot ser man Lagans utlopp sämre. Ett alternativ är att köra
vägen mot Fryele och svänga vänster där staketet efter Hörle bruk slutar. Grusvägen
tangerar Lagan och ger möjlighet att komma åt "baksidan". Här är risken att
störa fåglarna betydligt större och den otålige skrämmer direkt bort änder mm som
brukar ligga här.
Det är de rastande fåglarna som gör dammen intressant. Närheten till Store Mosse (ca 6
km till Kävsjön) och Lagan som ledlinje gör att ett flertal
arter hittar hit. Under vår och höst ses regelbundet bläsand, kricka och sångsvan.
Sporadiskt rastar stjärtand och ejder medan svarthakedoppingen har häckat enstaka år.
På hösten söker sig gässen regelbundet hit. Främst är det kanadagås och sädgås
men även ovanligare arter som spetsbergsgås och bläsgås är observerade. Salskrake är
årlig vid den här tiden och tillfälligt ses bergand och brunand. Mindre flockar av
storskrak brukar också samlas här. Av simänderna söker skedand sig gärna hit på
hösten medan årta och snatterand rastar ibland. Av rallarna ses sothöna, rörhöna och vattenrall emellanåt.
Är det tomt i sjön kan det vara idé att fortsätta gamla E4:an ytterligare något
hundratal meter norrut och svänga vänster mot Ådalen. På fälten runt gården brukar
rastande gäss och tranor leta föda tillsammans med bl a storspov och ljungpipare. Här
rastade en citronärla några dagar i slutet av maj 1996 och en härfågel i april -99.
Grusvägen fortsätter spikrakt och svänger sedan tvärt vänster. Efter någon kilometer
är man vid Kvarnö. Här finns en gångstig genom skogen till tornet vid Horssjön. En
sen vårkväll här är en upplevelse. Enkelbeckasiner och grönbenor spelar. Morkullan
drar över skogen. Framåt skymningen kan man med lite tur få höra både dvärgbeckasin
och småfläckig sumphöna medan pärl- eller sparvuggla ropar från skogen. Då brukar
också älgarna komma fram ur skogen och kan ses på fälten eller i sjön. Regelbundet
besöks sjön också av kungs- och havsörn under vinter och vår.
På vägen tillbaka mot Värnamo, c:a en kilometer söder om Hörle, svänger man
vänster mot Karlsfors. Vid kraftverket letar man framförallt efter strömstare och
forsärla. Kungsfiskare sitter ibland på pass här.
Istället för att köra tillbaka till gamla E4:an kan man fortsätta grusvägen förbi
Karlsfors. Efter någon halvkilometer kommer en tunnel på vänster hand som går under
motorvägen. Den här vägen leder så småningom ut till Hovs gård med åker- och
betesmarker blandat med buskar. Här trivs bl a törnskata och törnsångare. Frampå
försommaren finns det chans på nattsångare som näktergal och gräshoppssångare. En
flodsångare satt här i juni -98. Längre bort mot Norrhorja finns det fin lövskog och
här hörs rosenfink sjunga från maj.
Den naturliga samlingsplatsen för
Värnamoskådaren är pumphuset vid Osuddens badplats söder om stan. Här har man bra
koll på åkrarna väster om Lagan, norra delen av Vidöstern inklusive vassarna i NV.
Dessutom har man bra täckning över sträckleden genom Lagandalen. Osudden är
framförallt en sträck- och rastlokal med en artlista omfattande 226 arter.
Vägbeskrivning: Sväng från väg 27 av
mot sjukhuset. Därefter högersväng mot Hånger. Sedan tar man första vägen mot
vänster (andra om du kommer från öster). Följ denna ca 300 m, sväng vänster vid
badplatsskylten och fortsätt nerför Mosslebackarna. Parkeringsplats finns vid pumphuset.
(Karta
över Osudden)
På vintern ligger oftast isen på Vidöstern vilket underlättar att leta efter skäggmes
i vassarna medan enstaka varfåglar sitter på post i något träd. Någon flock med
gråsiskor brukar också finnas här.
Isen går först upp vid Lagans utlopp och här bildas snart en stor vak som drar till sig
tidiga änder och måsfåglar. Från mars och framåt är ett besök vid Osudden mer
givande. Snösparv rastar regelbundet på fälten, havsörn kretsar över sjön, smålom
ses på sträck och grågässen är tillbaka; en art i ökning. Tranorna kan i april ge
dagssummor på flera hundra medan sjöorre och ejder rastar längre ner i sjön. Bergand,
svärta och alfågel ses tillfälligt. Bästa obsplatsen för dessa är vid f.d.
Finnvedens motell norr om Tånnö (5 på kartan). Samtliga simandsarter ses årligen
rasta, snatterand dock oregelbundet.
I vassarna sätter brun kärrhök igång med bobygget samtidigt som skrattmåsarna intar
åkrarna. Vattenrallen spelar när skymningen faller liksom storspovarna som häckar i
området. Gulärla häckar på fälten och både sten- och buskskvätta trivs på de
strandnära maderna där det även brukar bildas en vattensamling. I den rastar
enkelbeckasiner och fåtaligt dvärgbeckasin. Från dungarna och lövskogen
vid badplatsen hörs regelbundet mindre hackspett. Tillfälligt sitter här
näktergal medan det från vassarna vissa år hörs rördrom och småfläckig sumphöna
bland alla rörsångarna. Bland vårrariteterna kan nämnas alpseglare, vassångare och
sommargylling.
Från slutet av maj minskar aktiviteten vid Osudden och sätter fart igen i augusti då de
första ortolansparvarna dyker upp. I september fyller det på med stenfalk,
dubbelbeckasin och rödstrupig piplärka. En promenad på de blöta strandmaderna kan ge
dvärgbeckasin i utdelning och är det en hyfsad bred strand så kan man även hitta
rastande vadare här. Tranrekordet, med en dagssumma på 2340 ex, är från mitten av
oktober då vinterhämpling också är regelbunden. På fälten brukar flockar med finkar
och lärkor leta spillsäd och emellanåt ses lappsparv. Bland ovanligare gäster på
hösten finns bl a alkekung, fjällpipare, större piplärka och blåhake.
I Värnamo ligger tippen
inte långt från Sörsjö strax väster om stan. Under 1996 utökades tippen till drygt
det dubbla och söder om denna anlades det samma år en lakdamm, ca 4 ha stor. Den har
redan producerat en del intressanta fåglar och kommer garanterat att bli bättre under de
närmsta åren. Runt hela området går småvägar som gör att alla delar av området är
lättåtkomliga.
Vägbeskrivning: Från västra infarten till
Värnamo på väg 27 höger mot Sörsjö. Sväng höger direkt mot "Deponianl."
(vit skylt). Huvudentrén är öppen på vardagar. Är entrén stängd så sväng vänster
mot Motorbanan och följ grusvägen förbi första grinden. Parkera efter den blå
gravminnesskylten och gå in i området via grusinfarten (med bom). En god
taktik är att smyga i diket för att i skydd av pumphuset ta sig fram
till dammen. På så vis skrämmer man inte bort änder och doppingar.
I dammen häckar områdets magnet, smådoppingen. Två par har
konstaterats häcka de senaste åren. Övriga häckande arter vid dammen
utgörs av bl a drillsnäppa, kricka och knipa medan vadare som gluttsnäppa, grönbena och skogssnäppa
rastar regelbundet. Under sensommaren och hösten töms större delen av dammen på sitt vatten och
blottlägger bottnen som då blir en fin rastplats för t.ex. forsärla och
dvärgbeckasin. Man kan
tycka att dammen är för liten för att dra till sig tillräckligt med fåglar för att
motivera ett skådarbesök, men faktum är att många arter föredrar att rasta i mindre
sjöar och våtmarker.
Den gamla delen av tippen är överväxt av diverse ogräs och här är det
god chans att hitta siskor.
Strax söder om gamla tippen slängs numera dagens sopor och det är oftast här som
kråk- och vitfåglarna letar efter något ätbart. Även mycket småfågel samlas här.
Vintertid ses ormvråk och sparv- och duvhök regelbundet medan gråsiska och bofink är
exempel på tättingar som kan hittas. Av ovanligare arter kan nämnas en ung vittrut i
januari -99 och tillfälliga obsar av kungsörn. Snösiska ses oregelbundet
under vinterhalvåret.
Södergårdsviken är belägen drygt 1 km
söder om Bor i norra spetsen av Flåren. Innanför vallen som dämmer upp sjön ligger en
nyrestaurerad sjö där vattenståndet regleras under året. Strandängarna
översvämmas under våren och tappas därefter succesivt av med
efterföljande bete. Läs mer om restaureringen! Områdets artlista
omfattar 201 arter.
Vägbeskrivning: Sväng höger från väg 27
efter Bor (det är skyltat "Södergårdsviken"). Sväng vänster
efter 200 m och parkera strax efter
reningsverket. Följ vägen mot sjön där du hittar ett torn med god
överblick över området, i synnerhet de översvämmade maderna under
våren. För att nå vallen kör man förbi reningsverket, följer
vägen vänster förbi husen och ställer bilen där vägen delar sig på nytt.
Här finns också ett torn varifrån man får fin utsikt över
skrattmåskolonin. (Karta
över Södergårdsviken)
Södergårdsviken ger besökaren
god utdelning av framförallt änder och vadare. En koloni med skrattmås
ger skydd även åt andra arter. Rödbena, grönbena, skogssnäppa och
enkelbeckasin häckar i området tillsammans med skedand, gräsand och kricka.
En annan karaktärsart är sothöna som häckar med flera par. Bland
rastande arter hittas t ex årta, stjärtand, vigg och tillfälligt bl a
mosnäppa, spovsnäppa och gluttsnäppa. Från slutet av augusti finns chans
att hitta ovanligare rastare som rödstrupig piplärka och ortolansparv. Brun
kärrhök blev av med sina häckningsvassar men flyttade bara strax utanför
vallen till en mindre vassrugge. I det här partiet finns även chans att
hitta den tillfällige kungsfiskaren.
I sjön samlas storskrake och havsörn på hösten. En bra plats för att se dessa är
Sikudden. Fortsätt förbi husen, följ vägen höger uppför en backe och ta första
vänster. Följ denna till den tar slut. Av Södergårdsvikens rariteter är tallsparven
hösten -98 den hittills tyngsta.
Fortsätt på väg 27 förbi Edhs gårds plantskola och sväng därefter höger( skyltat
Hyggestorp). Ta höger efter 500 m. Du passerar Årån som bra år hyser kungsfiskare. Vid
nästa vägskäl har man en fin lövskog med en liten traktorväg som promenadstråk. I
maj/juni är det värt att ta en promenad genom skogen. Bland alla sångare kan även
mindre flugsnappare höras tillfälligt. Fortsätt höger i vägskälet och kör fram till
plantskolan. Härifrån kan man promenera ner till en liten vik i Flåren. Sjön är
reglerad och när vatten tappas i slutet av sommaren blir det fina vadarstränder här med
kärrsnäppa och större strandpipare. Även andra vadare har observerats här.
Sedan E4:an flyttades längre österut har skådningen
längs östra stranden av Vidöstern ökat betydligt. Den gamla vägen som
ligger kvar är måttligt trafikerad och stränderna är lätta att nå
från denna. Här hittar man både fuktiga alskogar, breda vassbälten och
blöta mader och på båda sidor om vägen ligger åkrar och betesmark.
Närmast länsgränsen ligger några av kommunens större bokskogar.
Vägbeskrivning: Från Värnamo söderut på Malmövägen,
därefter höger mot Hjälshammar och Tånnö.
De första fälten i Nöbbele brukar dra till sig bl.a. trastar och
måsar. Tidiga arter som sånglärka, tofsvipa, snösparv m fl hittas
också här. Det första längre stoppet gör man vid Hjälshammarmaden,
strandängen strax innan du kommer fram till Hjälshammar. Det finns ingen
bra p-plats utan man får ställa bilen delvis i dikeskanten. Här rastar
simänder och vadare under vår och höst. De vanliga arterna dominerar
men chansen på en udda art är god. På hösten ger platsen bättre
utdelning av sträckande tättingar än Osudden och arter som steglits och
trädlärka ses årligen. Då rastar även dvärgbeckasin regelbundet i de
blötare partierna. Efter en isvinter har man dessutom en fin överblick
över den öppna råken.
Det finns ingen riktigt bra observationsplats förrän man kommer ut på gamla E4:an.
Där bör det första stoppet göras mittemot det gamla Finnvedens motell. En före detta rastplats finns lämpligt nog kvar och härifrån har man bra överblick
över de centrala delarna av sjön. De tyngre dykänderna rastar gärna i
det här området, särskilt om vädret är ogynnsamt för vidare sträck.
Platsen är en av de bästa för att se rastande smålom i Vidöstern. Vassens
karaktärsarter i sjön, rörsångare och sävsparv, häckar här och
även sävsångare hittar hit ibland. Trastsångare rastade här i maj
-00. Innanför vassen finns öppet vatten där det kan löna sig att leta
doppingar. Både svarthake- och svarthalsad dopping har setts här.
Fortsätt mot Tånnö och spana av åkrarna efter t ex trastflockar med
chans på ringtrast i april-maj. Längre fram i juni kanske du har tur att
se en storspovskull. Efter husen längs stranden kommer en ny öppning med
utsikt mot sjön, Tånnö pir. Den här delen av sjön är svår att
överblicka från motellet och det kan löna sig med ett stopp för att
spana efter dykänder, doppingar mm. Några hundra meter innan Tånnö kyrka går en grusväg
skyltad "Vattentag" ner till
Tånnö båthamn. Här står man i nivå med sjön vilket begränsar sikten.
Utsikten mot Tånnö ö är dock fin och fiskgjuse eller lärkfalk kan ses
över ön.
Fortsätt söderut förbi Tånnö kyrka. Stanna efter ett par hundra meter
strax efter en ledning som går över vägen. Platsen kallas Brända
fältet och erbjuder en fin utsikt över sjöpartiet mellan Tånnö ö och
Färjans ö. Även här kan rastande dykänder hittas men framförallt
bjuder platsen på stor variation: på fälten häckar gulärla och
buskskvätta, över vassarna ses emellanåt brun kärrhök och ute på
sjön fiskar storskarv. Den nordliga sjödungen genomkorsas av vattendrag
där bl a sångare letar insekter. I april ses t ex
årligen gransångare här.
Längre söderut, vid hållplatsen "Rolstorp S", går en liten avstickare in till höger. Här finns
möjlighet att få en överblick över norra Färjans
ö, åtminstone innan
lövverket blir för tätt. Efter sommarstugorna går en liten väg ner
mot sjön.
Härifrån paddlar du över till Färjans ö för att utforska i synnerhet
den södra delen. Det öppna området utvidgades 1999 och ännu återstår
en del småarbete - men redan är området attraktivt för bl a vadare. I sjön kan man hitta t ex brunand och
årta, bäst från västra delen där man ser upp i Gorrsundet.
Den sydligaste delen av ön
är oerhört vacker med gamla bokar och ekar, murkna lågor och buskar -
ett eldorado för stenknäck, göktyta och hackspettar. Men glöm inte att
lyssna av ängsmarkerna på den norra delen, där rosenfink och
kärrsångare har setts.
Tillbaka på land återstår en tur ner till Toftanäs - markerna strax
innan länsgränsen. Här rastar gärna gäss och sångsvanar på
stubbåkrarna från fjolåret. Antalen är direkt beroende av antalet
hektar stubbåker. Tidiga sånglärkor, tofsvipor, snösparvar mm kan
hittas i februari - mars och de senaste åren har även spetsbergsgås
noterats här. Tyvärr är möjligheten att komma ner till sjön
begränsade, såvida du inte vill traska i åkerkanterna. Annars finns det
chans på rastande salskrakar, havsörnar och gäss vid Färjans ö.
Skogen öster om landsvägen består till stor del av bok
och ger en möjlighet att hitta stenknäck samt mindre flugsnappare i
slutet av maj. Kör upp mellan de röda lagårdarna, följ vägen rakt
fram (inte upp mot den gula gården!) och parkera strax efter den urgamla
lagården på vänster sida. Gå igenom hagen bakom stengärdsgården till vänster för att komma in i bokskogen.
På vägen tillbaka svänger man in mot Tånnö vid kyrkan. Här kommer
man åt åkrarna öster om samhället. Står även Södergårdsviken
på dagordningen svänger du höger mot Voxtorp och kommer så småningom
ut på väg 27.
Området lämpar sig även att utforskas per cykel då vägarna är lugna.
För full utdelning av sjöskådningen krävs det dock tub.
På gränsen till Kronobergs län ligger
Färjansö i Vidöstern. Vattnet mellan ön och Hångerlandet i väster är Gorrsundet.
Själva sundet är vassrikt och eftersom markerna intill är rejält blöta är
stövlar ett måste. Läget är intressant då Vidöstern smalnar av här, vilket innebär
att Gorrsundet fångar upp fåglar på sträck genom sjön.
Vägbeskrivning: Från Värnamo söderut mot
Hånger. Kör igenom samhället förbi järnvägen. Fortsätt till nästa del av byn och
kör genom en bondgård. Här leder en väg höger mot Ljungstorp och en vänster mot
Hångers båtplats. Fortsätt rakt fram på grusvägen förbi åkrarna och herrgården ner
till skogen. (Karta
över Gorrsundet)
Efter första kraftiga högersvängen ser man sjön genom bokskogen. Snart passerar du
öppna fält där grågäss och tranor rastar på våren. Båda arterna häckar dessutom i
området. Ca 200 m efter fälten finns en liten parkering. Härifrån leder en traktorväg
ner till Gorrsundet. En bra obsplats norrut är en liten klippa där buskarna är röjda.
Följ traktorvägen 3-400 m och leta dig ut till sjökanten så hittar du den.
På våren rastar salskrake här tillsammans med sothöna och brunand medan storskarvar
gärna sitter på stenarna ute i sjön. Vattenrall häckar i blötan vid sundet medan
småfläckig sumphöna och rörhöna tillfälligt observeras här. Sävsångare trivs i
vassarna liksom brun kärrhök och skäggmes som häckade här -98. Trastsångare och
rördrom har också hittats här.
Bokskogen innehåller väntade arter som svarthätta, grönsångare och stenknäck men
även enstaka obsar av t ex mindre flugsnappare. Duvhök häckar här och i närheten
lärkfalk och fiskgjuse. Glada sågs ett par gånger under -98 i området och kanske är
arten på väg att återta gamla revir från 50-talet.
Med tillgång till båt eller kanot tar man sig över till Färjans
ö. Norra delen av ön
består av öppna fält omgärdade av lövskog. I strandzonen växer vassruggar
omväxlande med buskiga snår och stenpartier. Öns i särklass intressantaste
biotop finns på den södra delen där betad hagmark omges av gammal ek- och bokskog med
lågor och torrstubbar. Här finns ett rikt fågelliv med t ex göktyta, stenknäck,
rosenfink och mindre flugsnappare.
På vägen tillbaka kan det vara idé att svänga vänster mot Ljungstorp. Från den
vägen leder mindre vägar ner till fritidshus vid sjön. Här ser man ut över
Ljungstorpsviken med chans på t ex havsörn på vårkanten.
Ett besök rekommenderas och saknar du båt kan du låna klubbens kanot (obs! endast för medlemmar). Den är låst och information om nyckel får du genom att kontakta någon i styrelsen. Enklast är att paddla över till Norra hamnen (ca 10 min) och gå till södra delen. Till Södra hamnen är det ca 1,5 km och ca 2,5 km till sydudden. Det går bra att ta sig runt överallt utom i nordost där snåren är täta. (Stövlar är ett måste om du ska besöka södra fälten.) OBS! Undvik att paddla vid frisk vind.
(Lila fyrkanter = lador/stugor)
Norra fälten är uppodlade. Här ses mest fältsparvar på hösten.
Norra lunden består av blandskog med övervägande yngre bok.
Mellersta lunden är tätare med bl.a. videsnår.
Södra fälten är det bearbetade området. Bra obsplatser finns vid de södra ladorna. Bäst för vadare. Dubbelbeckasin har hörts spela här.
Från Talldungen ser man delvis upp i det vasstäta Gorrsundet. Härifrån har man också bra överblick över ev. sträck.
Södra lunden utgörs av gammal lövskog med bok, ek och hassel. Ett flertal lågor och torrstubbar finns här. Vid Sydudden finns en bergknalle som ger en bra, upphöjd obsplats. Här har man utblick över södra Vidöstern med Långö, Tärnö och Sölvshall.