|
Referat ur Länsstyrelsens skötselplan för Slättö sand
|
|
|
Flygsandfältet vid Slättö avsattes som naturreservat 1976 med motiveringen att området är ett av sydsvenska inlandets största flygsandfält med stora geologiska och botaniska värden. 1995 utökades reservatet i den del som ligger väster om vägen Forsheda-Ås. Historiskt formades området i slutet av 1700-talet då det förmodligen betades för hårt. Under 1800-talet låg stora delar av sandfältet bart och många av dynerna formades under den här tiden. I början av 1900-talet planterades större delen av området med tall resp. bergstall. Dessa har under årens lopp spridit sig och idag återstår endast små öppna sandytor i reservatets centrala delar. Den nya skötselplanen har som mål att återställa de öppna sanddynerna i de centrala delarna. För att gynna insekter och fåglar ska tillgången på död ved öka i de omgivande områdena liksom små träddungar som ska brännas vid hyggesbränningen. Reservatet delas in i olika områden. Indelningen har gjorts med hänsyn tagen till befintlig vegetation, livsmiljöer för evertebratfaunan, samt behovet av skyddszoner mot sandflykt.
Område 1a (ca 7 ha) omfattar det inre av det stora sandfältet. Området domineras av mäktiga sanddyner men bland annat i anslutning till de högsta partierna finns områden med blockterräng och morän. Detta område skall öppnas genom avverkning av all vegetation förutom ovan nämnda träddungar. Därefter bränns området och inom ett mindre område (0,5 ha) avlägsnas även rötter av bergstall. Stubbröjningen ska senare utvärderas för eventuell fortsättning i ytterligare områden. Område 1b (ca 15 ha) kringsluter helt område 1 och är bevuxet huvudsakligen med bergtall. En utvidgning av det öppnade området kan ske i detta område efter tidigast fem år från röjningen i 1a. Område 2 (9 ha) är reservatets randområde mot norr och ligger något högre än sandfältet i söder. Här växer främst grov tall med inslag av gran och björk. Skogen ska få utvecklas fritt och ostört. Vindfällen och död ved ska ej tas bort. Område 3 (ca 6 ha) är ett flackt område som bildar gräns i ost och sydost. Området är bevuxet med huvudsakligen bergtall med inslag av vanlig tall. Öster om reservatet ligger en öppen mosse och här görs skyddszonen mot sandflykt bredare än i söder och väster. Annars samma mål som område 2. Område 4 (ca 4 ha) är ett relativt flackt område med bergtall och vanlig tall. Markvegetationen är här för området ovanligt rik med bl a ljung, lingon och blåbär. Samma mål som område 2. Område 5 består av sanddyner och i det sydvästra hörnet ett mindre bergsparti.Här växer en tät bergtallvegetation. Strax öster om parkeringen finns ett 30-årigt brandfält bevuxet med vanlig tall och björkar med brandljud. Samma mål som område 2. Område 6 (ca 4 ha) ligger väster om vägen till Forsheda och utgörs av sanddyner. En 75 m bred remsa närmast vägen är bevuxen med bergtall och i övrigt vanlig tall. Den år 1995 tillkomna delen betas med nötkreatur och delas av från den östra delen med ett stängsel.I området ska begränsade röjningar ske för att hålla de befintliga sandblottorna öppna. Om möjligt ska bete fortsätta på markerna för att hålla marken öppen och gynna arter som backsippa. Vindfällen och död ved ska ej tas bort. I de trädbevuxna områdena ska den fortlöpande skötseln inskränka sig till röjning längs stigar och utsiktspunkter. Efter fem år utvärderas de genomförda insatserna. Inom det avverkade/brända området kan man därefter rensa sandfältet från självsådda plantor och lämna det för fri utveckling. Det nuvarande bergtallbeståndet planterades för att få bukt med problemen med sandflykt. Storleken på det öppnade området (ca 7 ha) omges dock av breda skyddszoner. Om sandflykten trots detta blir ett problem ska de öppna sandytorna besås med sandbindande gräsarter. Eventuellt kan också staket (av snöstaketmodell) placeras ut. En uppföljning om vad som händer med insektsfaunan ska göras, både med avseende på sandgynnade arter (främst steklar) och de brandgynnade arterna. För fågellivets del gynnas arter som trädlärka och nattskärra av åtgärderna. Och vem vet, kanske fattar en vilsekommen fältpiplärka tycke för området!
|
|