Projektet baseras till största delen på markägarnas egna arbetsinsatser med t ex
röjning, risdragning, uppsättning av stängsel och tillverkning av fågeltorn. Helt
klart kommer insatserna att ge ett rejält lyft för både häckande och rastande fåglar
och antalet skådarbesök till området kommer därmed också att öka. Men redan idag kan
vi ge arbetet ett lyft genom att hjälpa till med att dra ihop ris mm. Har du möjlighet
är du därför välkommen till arbetsdagarna som annonseras framöver. Föreningen
Södergårdsvikens sjörestaurering har sammanställt en projektplan för arbetet. Här
följer ett sammandrag av den:
Målsättningen med att restaurera Södergårdsviken är:
- Att återskapa den landskapsbild med en större öppen sjöyta, som området hade på 40 och 50-talet, dvs. före igenväxningen.
- Att bedriva naturvård genom att gynna förutsättningarna för dels de fågelarter som tidigare utgjorde sjöns karaktärsarter under häckningsperioden, framförallt olika arter änder och vadare, dels som rastplats för flyttfåglar såsom gäss och änder.
Följande karaktärsområden ska tillskapas och med olika skötselåtgärder bibehållas för framtiden:
- En större klarvattenyta som på sikt närmar sig ursprunglig areal
- En bård av bladvass runt delar av sjön
- Strandängar som tidvis översvämmas och därefter betas. Träd runt sjön, inom det område som betas, ska begränsas för att gynna gräsväxten och ska endast utgöras av några mindre grupper
Södergårdsviken var tidigare en vik i nordöstra delen av sjön Flåren. För att inte stora jordbruksarealer runt Bor Södergård och Södergårdsviken skulle översvämmas vid högsta vattennivån, dämningsgränsen, byggdes en invallning som stod klar 1927. Området ändrade därmed karaktär och istället för en sjövik uppkom en instängd liten sjö.
Tillrinningen till den nu instängda Södergårdsviken utgörs sedan dess av en mindre bäck som kommer från östra sluttningen av Högatåget samt en bäck som avvattnar jordbruksmarken från området mellan Södergård och Bors samhälle. Tidvis förekommer även enavrinning från omkringliggande åkermarker. I samband med invallningen byggdes också en pumpstation för att lyfta vatten från Södergårdsviken till Flåren. Med detta kunde vattennivån regleras så att den inte blev för hög utan kunde anpassas till såväl säkerheten för invallningen som för att möjliggöra jordbruk. Sydkraft innehar idag regleringsrätten i Flåren och ansvarar också för tillsynen av invallningen och utpumpningen av vatten från Södergårdsviken.
Södergårdsviken är en viktig lokal för fågellivet. Här har tidigare funnits ett stort antal andfåglar, främst gräsänder och krickor, under häckningsperioden. Enkelbeckasinen var tidigare en karaktärsart för sjön, med flera par häckande. Tidigare fanns också en skrattmåskoloni liksom häckande knölsvan. Under hösten var sjön rastplats för flyttande änder och tidvis kunde flera hundratal änder rasta där. Under vintern brukar det oftast finnas en del av sjön som är isfri och där har flera fåglar ansamlats när andra sjöar har varit isbelagde. Sångsvan och gäss har haft sin rastplats här, både på våren och senhösten. Under milda vintrar har de också kunnat övervintra längre perioder.
På grund av den snabbt ökande igenväxningen av sjön har sedan några år fågellivet ändrat karaktär. Tidigare vanliga arter har försvunnit och nya har tillkommit. Framförallt änder, skrattmås och vadare har minskat kraftigt. Nya arter är bland annat brun kärrhök och trana.
Igenväxningen av sjön har de senaste åren gått mycket snabbt och har flera orsaker. Jämför man utseendet på sjön idag med fotografier tagna på femtiotalet, har den öppna sjöytan minskat oerhört mycket, från 10-15 ha sommartid till dagens 1-2 hektar öppna vattenspegel. Det har vuxit upp skog och större buskage i en bård runt sjön som också har förändrat landskapsbilden. Längre ut mot sjön finns numera områden som snabbt växer och ändrar sjöns utseende, bestående av en rotfilt av bladvass, kaveldun, starr och partier med lägre buskage. Tidigare betades markerna runt sjön och djuren höll därmed efter vegetationen i strandzonen. Betet har av olika anledningar upphört sedan många år.
Återskapande och skötsel av strandängar och sjö
Förutsättningarna för att återskapa områdets tidigare karaktär med mer öppna våtmarker förutsätter att all skog och buskage runt sjön avverkas och röjs bort. Vid Hertigberget, i nordöstra delen av området, lämnas ett antal ekar och några hasselsnår liksom björkallén och enebuskarna utmed brukningsvägen söder om Hertigberget.
Respektive markägare svarar för avverkning av sin egen skog som ska vara utförd, så långt det är praktiskt möjligt, under första kvartalet 1999. Efter det börjar det gemensamma arbetet med röjning och sammandragning av ris och buskar, som ska bortföras alternativt brännas. Den slyskog som kommer upp efter att skogen avverkats måste regelbundet tas bort med röjning och bete av framförallt får.
För att upprätthålla strandängarnas betydelse krävs dels att de under våren, mars-april, översvämmas och att vattnet successivt tappas av. Nu gällande vattendom för Södergårdsviken medger denna ändring av vattennivån. Därefter bör ett hårt bete av både får och nötkreatur ske. Denna skötsel med tidvis översvämning följt av hårt bete måste vara en regelbunden åtgärd varje år. Betet bör kunna regleras så att vissa områden kan ha ett högre betestryck om så är nödvändigt.
Den areal öppen sjöyta som måste återskapas är närmare 10 hektar. För att återskapa en större sjöyta måste en bearbetning av nuvarande rotfilt med buskage ske. De maskiner som idag kan användas finns vid Hornborgasjön. Åtgärden ska utföras på samma areal under minst två år och därefter vid behov. För att få ett bättre resultat vid genomförandet bör vattennivån sänkas ytterligare med början i augusti-september innan en bearbetning ska ske under senhösten. Efter en bearbetning höjs åter vattennivån och vågrörelser/vind för då sönderfräst material till stranden, där det då kan samlas ihop.
Restaureringen kommer att ske etappvis, beroende på de medel och möjligheter, praktiska såväl som ekonomiska, som finns inom projektet. Restaureringen förutsätter en stor ideell insats av alla markägare, framförallt i inledningsskedet.
Etapp 1
Under första etappen kommer skog och buskage att avverkas. Därefter sker en ihopsamling av ris och buskar för vidare borttransport. Arbetet påbörjas vintern 98/99 och avslutas våren 1999.
Mars -99
Etapp 2
Under våren – sommaren 1999 kommer stängsel att sättas upp runt sjön, så långt som är ekonomiskt och praktiskt möjligt. Under vintern – våren 1999 kommer får att införskaffas. Bete med nötkreatur är redan klart med markägare inom projektgruppen. Betet kommer att påbörjas allteftersom stängningen blir klar.
September -99
Etapp 3
Planering av maskinell bearbetning av rotfilten blir möjlig när såväl ekonomiska som praktiska förutsättningar finns. Åtgärden är planerad att utföras med Naturvårdsverkets maskiner och personal.
November -99
Etapp 4
Efter en bearbetning av rotfilten ska vattennivån höjas kraftigt, så att bearbetade massor med vind och vågrörelser transporteras till stränderna. Borttransport av detta material är önskvärt men inte helt nödvändigt. Den sönderslagna rotfilten utgörs av lättnedbrytbart material som i sig kan vara gynnsamt för födosök av olika fåglar, bland annat vadare.
Maj -00
Etapp 5
Ovanstående bearbetning upprepas inom några år samtidigt som bete och övrig skötsel fortgår.
Finansiering
Projektet budgeteras till en totalsumma på 445 000:-, varav markägarnas egen arbetsinsats utgör en tredjedel. Resten finansieras genom att medel söks ur olika fonder. Den största utgiftsposten är den maskinella bearbetningen av våtmarken som beräknas till c:a 230 000:-. Inom resten ryms bland annat två fågeltorn samt stängsel med övergångar.
Skötselråd
Tomas Hertzman, Naturvårdsverket och platschef vid Hornborgasjön samt Per-Erik Larsson, limnolog vid Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning i Aneboda, har lämnat värdefulla synpunkter på hur en sjörestaurering ska kunna genomföras. Per-Erik har också medverkat vid utformningen av projektplanen och båda kommer att konsulteras i det fortsatta arbetet. Länsstyrelsens naturvårdsenhet och Värnamo kommun utgör också en värdefull resurs för projektets genomförande.